Pelargonisten

Fjorton av de sjutton små P. cotyledonisgroddarna har nu klarat sig genom den allra första kritiska tiden, och jag tror att jag kommer att klara dem. Några av dem växer väldigt tätt ihop, men jag vågar inte plantera isär dem ännu. Det får bli när de hunnit bli större och robustare. Annars var det bra att ha dem i en såbädd. När den lilla späda sticklingen höll på att välta kunde jag palla upp den rätt igen med lite såjord.

Jag fortsätter att rota i vatten. Just nu står tre Silver Celebration i små vaser, och två av dem har fått början till rötter på lite mer än en vecka. Denna sort är den storvuxna med stora vackra tvåfärgade blommor som har absolut bäst växtsät av alla jag har provat, i alla fall när jag odlar, så nu håler jag mig till den.

Men nu har jag gett mig in på att rota knepigare sorter, och då har briketterna plockats fram. Fyra Tattoo, fyra P. violareum och tre Steffens Lina står nu i varsin brikett i en bytta sedan helgen, och där får de stå tils de fått rötter.

Det bästa är att ta nästa års sticklingar redan nu. En sådan planta hinner etablera sig mycket bra till vinterförvaringen. Den hinner också glädja mig med blommor på sensommaren.

I vintras testade jag att odla några söta dvärgar med dubbla blommor på fönsterbrädan över vintern, och utan tilläggsbelysning. Bäst resultat blev det för dvärgpelargonen Just Bella, med halvdubbla blekt aprikosrosa blommor och gyllengröna blad. Den blev en fin grenande planta, trots denna bryska behandling, och började blomma tidigt. Så nu ska jag ha den på fönsterbrädan framöver, och se om den går att odla så.  - Allt mår ju mycket bättre i uterummet, och därför har jag inte haft några pelargoner på fönsterbrädan på ganska många år, och det är ju ändå synd! - Jag testade fler sorter på fönsterbrädan genom vintern, men dessa gav inte ett lika bra resultat, så jag lämnar dem nu. Det är bara att vara glad över att i alla fall en sort klarade detta galant.

Sjutton frön av P. cotyledonis har grott. Nu är de i ett kritiskt stadium, när de bara är en tunn liten stjälk på några centimetrar med två små blad i toppen. Just nu så kan de knäckas mycket lätt. Jag vattnar försiktigt med vattensprayflaska varje dag nu, och hoppas att jag kan klara så många som möjligt genom denna kritiska tid! Några växer för tätt ihop, men kan inte planteras isär ännu.

I år så blötlade jag alla P. cotyledonisfrön innan sådden. Kanske fem av dem började gro redan i vattnet, men efter två dygn så fick alla hamna i såjord. Tolv av dem har börjat att växa på bara några dagar.

Det gäller att få det nygrodda att klara att bli etablerade små plantor också, så ännu ropar jag inte hej! Och ännu kan fler gro, då jag såde över 40 frön, så jag får se var detta slutar. Men jag tror ju att jag får fram några egna plantor av sorten i år i alla fall.

Min förökning av sticklingar i vattenglas har gått över förväntan. Alla sticklingarna har nu fått rötter, även om några tog lite tid på sig! Fast jag tänker inte rota sorter jag är mycket rädd om på detta sättet, då får allt briketterna plockas fram.

Jag har haft en provodling av pelargoner på fönsterbrädan utan tiläggsbelysning denna vinter. Det har gått, även om nu dessa inte är lika fina som pelargonerna i uterummet. Fönsterbrädespelargonerna blev lite rankiga, så de är nedklippta och sticklingar är tagna och har fått rötter, och jag tänker fortsätta att odla dem där. Det är sorter med blommor i en varm ton som jag odlar på fönsterbrädan, dels för att de passar i det rummet, och dels för att dessa färger inte gör sig så bra ihop med alla de andra sorterna i uterummet, som oftast har blommor som drar åt en kall nyans.

Den som verkar klara fönsterbrädesodlingen allra bäst är gyllenbladiga sorten 'Just Bella' av Tony Burgess, med blekt rosa blommor i en varm nyans.

I vardagsrummet har jag denna vår satt två Mårbacka Anna i fönstret, och jag ska se om den sorten också klarar inomhusodling. Det är en nättare växande Mårbacka-variant med nästan vita blommor. Efter en och en halv månad utan extrabelysning är den fortfarande fin.

Tänk om våren inte var så kall! I uterummet står P. violareum och blommar överdådigt! Så fort vädret tillåter ska den få komma ut! Å, vad den sorten är vacker!

I fjol hade vi en mycket fin april och maj månad. Aldrig någonsin tidigare har bägge dessa månader varit varma och soliga, och resultatet blev en sommar med mycket fina pelargoner. Det blir nog inte en så uttalad pelargonsommar i år, verkar det som! Men man får ta vädret som det kommer!

LYCKA ÄR att hitta knoppar i P. cotyledonis! Äntligen! Jag har varit orolig för att jag var för snäll mot den i fjol, för då kan den hoppa över sin blomning! Säsongens höjdpunkt är och förblir en blommande planta av denna mycket charmiga vildart. I fjol fick jag den att blomma, men flera år i rad före det så uteblev blo9mningen. Det var i förrfjol, när jag testade att vara mycket njuggare mot den än mot zonalerna, som den gav en rik blomning året efter. Man ska vara snål med vatten och gödning till dennna art!

Jag lade också alla mina P. cotyledonisfrön i blöt idag, för nu fick jag odlingslust! Det blev ju lite frön i fjol, och så hade jag ett äldre lager frön av den också, som nu ska få komma i jord om någon dag.

En frösåddsbädd är också iorninggjord, som det bara är att peta ner fröna i om någon dag. - Såjorden är satt i en ganska låg ovalt formad kruka i betong med liten kant med blommönster, som jag hittat på ett loppis för något år sedan. Annars är den krukan mer lämpad för en söt liten samplantering, men nu får den bli fröbädd.

Lyckas frösådden över förväntan, och jag får fram många plantor, så kanske jag kan föra vidare av denna mycket charmiga vildpelargon. I så fall gör jag det på Pelargonsälskapets Köp/Byt/Sälj-forum.

Så är våren lite försiktigt på intågande! Det är mer än dags att börja jobba med pelargonerna. I år gör jag på ett sätt som jag aldrig gjort förut med sticklingarna, jag vattenrotar dem. De står i små söta vaser i fönsterkarmarna. Detta är inget jag rekommenderar, då jag vet att jag inte kommer att få rötter på alla med denna metod. Däremot så är det betydligt mindre arbetskrävande att ha dem så här än att brikett- eller jordrota dem, som jag brukat göra, och de är vackrare att titta på också. Så jag rotar så här för min egen skull, kan man säga.

Jag vill ju egentligen krympa min samling, och i valet bland alla sorter, så kan ju "går bra att vattenrota" också få vara en urvalsfaktor.

Annars har krympningen av antalet sorter jag lyckats med hittills medfört att det är gott om plats i uterummet redan nu, så alla plantor kan få växa till som de vill, då de får tillräckligt med både plats och ljus redan nu. Så att ha som mål at ha ett hanterligt antal pelargoner är riktigt trevligt! Förr om åren har våren varit en bekymmersam tid, då jag inte har gott om plats, och jag ville mer än vad jag förmådde om jag ville odla nytt på ett bra sätt.

Tyvärr verkar det som att jag har stora problem med att komma under femtio sorter. Jag skulle få en ändå behagligare pelargon-tillvaro om jag krympte antalet ändå mer. Men, vem vet, jag kianske lyckas senare denna säsong!

Idag är det Tjugondag Knut. Idag städades julen bort hemma, och för en gångs skull så har vi en solig inte speciellt blåsig dag, så man kan ana att det kommer att komma en vår igen. Det börjar också känas att det är ljusare längre på eftermiddagen än för bara någon vecka sedan.

Så här dags på året så är pelargonerna inte ett dugg betungande att sköta. Jag tittar till dem en gång i veckan, och så ofta behövs de inte vattnas, så ibland går det fort att titta till dem.

Nu borde alla plantor bli av med sina blommor, men man blir så jätteglad av det som blommar, så de starka sorterna får fortsätta blomma.

I somras köpte jag en planta av 'Kärlekspelargon' på Tirups Örtagård. Den blev aldrig prunkande på sommaren, men väl på hösten så växte den till sig och blommade konstant. Blomningen pågår fortfarande, nu i januari. Om detta fortsätter, så kan den bli en praktplanta nästa säsong!

Jag sticklar inte ännu på pelargonerna, det får vara tills det finns mer ljus ute.

Snart blir det vår!

Här hemma lever Saxdals Selma farligt! I våras var jag på väg att göra av med den, för jag får den aldrig riktigt fin, utan den blir lite allmänt pinnig och tråkig. Jag hade då två fjolårssticklingar som pinnat iväg. Men så är det ju som så att blomman är alldeles sällsamt vacker på denna sort! De två pinniga små plantorna kunde lämna en stickling, och sedan samplanterades de i en stor kruka, och ställdes utomhus så fort jag vågade. Detta visade sig vara riktigt bra! De två plantorna fyllde snart upp krukan, och det pinniga intrycket förvillades bort. Sticklingen blev dessutom mycket lyckad, den har nu på sensommaren till och med grenat sig i tre grenar, så den kommer inte att bli så där pinnig. - Men nu så börjar samplanteringen i kruka att inte vara så väldigt bra längre, den tappar lite för mycket blad, så nu funderar jag igen på att göra av med sorten. Däremot så har plantorna mått bra av att stå utomhus, och börjat att grena upp sig. De får vara kvar över vintern, och sedan ser jag om de nya grenarna går att använda till sticklingar på våren nästa år. Kanske jag kan få några fler än i år, då jag bara fick en. Men blir inte årets stickling fin som planta nästa år, då slutar jag upp att engagera mig i denna svåra sort!

Visst är ändå barnbarn jättehärligt att få uppleva! Jag publicerar inte många bilder på mina barnbarn här i bloggen, då mina flickor önskar att jag ska vara restriktiv med bilder på deras barn på internet. Men denna bild kan jag bara inte låta bli att lägga ut! Fotograf är min dotter Camilla, och på bilden syns Zoë, 4 år, och jag.

Jag har just kommit ihåg varför jag inte satsat på engelska-, doft- och vildpelargoner på ganska så länge! Orsaken heter vita flygare!

Helt plötsligt så stod en sky av vita flygare runt P. 'Cortusina'. och vid inspektion så var P. echinatum 'Miss Stapleton' också drabbad, fast betydligt mindre. Dessa åkte ut direkt, och sprayades med provado, och alla blad med ägg togs bort. Faktiskt togs huvudgrenen bort på P. 'Cortusina', då den blivit nästan utan blad, men sköt bra från basen, så den ser vettig ut efter detta ingrepp.

Jag nyper och skär bort angreppet! Det har lyckats förr, så jag hoppas att det gör det även denna gång.

Jag hoppas på att detta kan få plantorna vita flygare-fria. Går inte det, så kommer jag att ta bort de vita flygare-benägna sorterna. De får vara hur vackra som helst, jag vill inte ha denna form av ohyra! Den engelska pelargonen 'Peach Princess' är vita flygare-benägen, och enda sättet att hålla den vita flygare-fri är att inte odla andra vita flygare-benägna sorter. 'Peach Princess' är en brokbladig engelsk pelargon, så den är skörare än andra engelska pelargoner, och tål Provado-behandling betydligt sämre.

Så nu var det dags igen att tampas med dessa små odjur!

Vilken helg det har varit! Värmen har varit tropisk ganska många dagar i streck, och trädgården har fullkomligt exploderat! Några rosor har börjat att blomma, Mary Rose, Gertrude Jekyll och Stanwell Perpetual, samtidigt med doftpionen. Rosorna blommar en månad tidigare än normalt!

Det är inte bara prydnadsväxterna som exploderat, även ogräset börjar plötsligt att anta oanade dimentioner. Det har varit för varmt för att rensa, dessutom så har vi både haft besök och varit barnvakter, och då får rensning stå tillbaka. - Men i gårkväll, så kom ett kraftigt åskregn, med efterföljande efterlängtad svalka. Och idag, på förmiddagen, har det varit mycket svalare. Jag har semester idag, så jag har passat på att rensa allt jag orkar! Nu är klockan snart två, och nu börjar värmen komma tillbaka, så nu är det nog slutrensat för idag.

I år får höstanemonen utgå ur trädgården, hur vacker den än är. Den är odlad i trädgårdens svåraste hörn, och tyvärr tar den helt över, så nu ska den försöka tas bort. Det kommer att ta flera år, för man måste få bort alla rötter, och det har jag inte lyckats med ännu.

Vi testar för första gången att odla sparris i år. Två olika sorter är planterade, en tysk tidig och en fransk ny sort. Skörden lär vi få vänta på i flera år, men de gracila sparrisvipporna ovan jord är faktiskt vackra att titta på.

Nu är de sista rosorna beskurna - det är de som såg stendöda ut länge, men alla dessa har faktiskt skjutit från de nedre grenarna, så ingen har behövt grävas upp.

Gamandern trodde jag länge att den frusit i år, men för säkerhets skull så grävde jag inte upp den, och det var bra, för varenda gamanderplanta har skjutit från rötterna. - I år behöver den inte beskäras, mer än att det döda riset får klippas bort, i övrigt har vintern själv beskurit den.

Stormalvan kommer igen. I fjol hade jag knappt någon planta av den, men i år hittar jag flera småplantor, att placera på nya ställen.

Örtagården är reviderad. Numera odlas bara örtväxter som används. Timjan har jag som låg häckväxt på flera ställen i trädgården, gräslök och persilja odlas i kryddlandet, rosmarin, basilika och lagerblad odlas i kruka. Det behövs inte så stor yta för dessa, så vi kanske gör om hela ytan till något annat. Fast en frösåd pimpinella får vara kvar tills vidare, den är så vacker. Och jag är sugen på att ersätta salvian, som vintern tog i år. Och kanske någon lavendel kunde få plats, också...

Aldrig någonsin har rosorna börjat blomma så tidigt som i år! Idag var Stanwell Perpetual översållad med utslagna rosor! Den är först ut i år med att ge överdådig blomning:

Lycka är att efter sex år äntligen fått P. cotyledonis dels att blomma överdådigt, men också att äntligen ge frön! Fjorton storknäbbar sitter nu på plantan och mognar, och då har jag skördat en storknäbb idag! Alla frön jag fick idag ser inte ut som de är fyllda, bara ett av dem verkar som det är grobart. Men ändå! Nu har jag i alla fall hopp om att få fram frön som kan gro. Detta har tagit sex år, och det har det varit värt! Ännu sätter plantan knoppar, så jag kan få fler storknäbbar framöver!

Jag har så nätta små blommande P. violareumplantor nu, att jag tar mig tid att fotografera dem. Det är fjolårssticklingar, som nu släpps i stor kruka. Förra bliden av sorten var inte rolig, dessa är bättre, så bilderna i bloggen byts ut till dessa.

Lycka är att få sin P. cotyledonis, som är på sitt sjätte år, att ge en överdådig blomning! Min planta är en frösådd, och jag har aldrig nypt eller klippt i den, och den är ändå mycket vacker i växtsätet. Förr om åren så har jag troligtvis gett den för mycket vatten och näring, och då blev den nog för lat för att blomma, gissar jag. Den har fått mindre generös behandling det senste året, och då händer detta. Den har blommat i två månader redan, och blomningen verkar inte att avta.